I somras tittade jag och maken på en netflix serie som utspelar sig i Canada i början av 1900 talet. Ett litet samhälle som har sin enda utkomst från gruvan blir med järnväg. Nya näringar etablerar sig och det lilla samhället andas framtidstro.
År 1845 väcktes intresset för järnväg i Sverige. I mars 1863 passerade det första tåget hela sträckan mellan Herrljunga och Borås. Den 30 juli samma år hölls invigningen av kung Karl XV. Med pompa och ståt, och med framtidstro.
Jag kan inte låta bli att ägna en tanke åt orter som inte fick del av järnvägens struktur, på de orter som inte hade drivna människor, som med stor framtidstro arbetade för att just deras samhälle skulle bli med järnväg
Känner stor tacksamhet för de människor som trodde på och arbetade för att just Fristad skulle få en hållplats, för snart 200 år sedan.
Just nu dånar det, dammar och ryker, den gamla järnvägen renoveras. Räls, slipers och grovt grus byts ut med en imponerande teknik och logistik.
Upprustningen mellan Herrljunga i norr och Varberg i söder ger oss fortsatt möjlighet att transportera varor och pendla till och från. Fristadbygden blir en fortsatt attraktiv plats att bo på, och de som valt att bo längre från staden kan bo kvar.
Det finns alltid mer att önska, vi är inte framme, men absolut på rätt spår.
